Hej, Vi inneha en ny app!
For att din app amna fortskrida rulla som det ar tankt behover du uppdatera till nyaste versionen. Klicka gallande knappen forut att uppdatera!
Om en faktum tycks allihopa medverkande i den debatt som utlostes fran Goteborgs-Postens kulturchef Bjorn Werners kronika ifall ratade Tinderman besta overens: Den nya digitala dejtingekonomin inneha besegrare, och den har forlorare.
Sydsvenskan
Det ar emellertid en flexibel undra vilka dessa ar – medan Werner (GP, 2/1) framhaller de socialt forfordelade mannens sexuella pina kungen den digitala arenan, inneha till foredome Expressens Anna Hellgren (13/1) visat gallande att dessa hanar knappast kan sagas vara mer drabbade an kvinnor i lagstatusyrken, snarare tvartom. Det koper forstas inte blott ifall tillgangen till sex, utan aven om vem som i framat mening gynnas fran strukturerna, men ej heller i den mer begransade fragan rader nagon samstammighet om orsakssambanden. Nar exempelvis Kristina Hedberg (DN, 6/1) menar att dejtingappar som Tinder inte utfor nagot mer an befaster en redan existerande sexuell rangordnat system, betonar Johan Anderberg (HD-Sydsvenskan, 14/1) att detta enkom ar partiell riktig: Att dejtingapparna ej bara exploaterar ojamlikheten, utan i viss fras ocksa skapar den.
Den digitala relationsmarknaden ar, anser Anderberg, ytterligare ett foredome pa stordriftens hansynslosa logik: korrekt som den lokala foretagaren gar omkull nar internethandeln nar byn, sa inneha den snyggaste killen gallande jobbet inte langre sa mycket att folja med, darfor hans konkurrenter genast ar – som minst – alla andra hanar i alltsammans stan.
Anderbergs iakttagelse av hur kapitalismens utslagningsmekanismer vackra kvinnor i Indien verkar samt gallande mansklig grad ar forstas uppbokat giltig – men jag betvivlar att den ar till fyllest djuplodande. Att den digitala kulturen paverkar vara liv genom hur vi rangordnas av dess algoritmer ar klart, men den paverkar oss i minst lika bunt stadium i genom sin forskjutning av hur vi uppfattar oss sjalva och varandra. Den dynamik som kannetecknar Tinder ar densamma som praglar den digitala existensen i stort: jaget konstrueras aktivt genom preferenser och aktiviteter, relationer fortingligas och anvands som identitetsmarkerande tillhorigheter och kommunikation sker enbart i former som medger total kontroll. Den enda skillnaden ar att drivkrafterna gjorts mer explicita: sjalv framstaller ej blott mitt jag, utan jag gor det i det uttalade syftet att det amna bli alskat.
Gallande synonym gang som jaget pa jakt efter karlek tvingas producera sig till ett saljbart foremal, riktar det samt en motsvarande konsumistisk ogonkast kontra sin omvarld: ”Aldrig”, skriver tekniksociologen Sherry Turkle apropa den digitala dejtingkulturen, ”har det vara lattare att klura gallande potentiella romantiska partners som varor tillgangliga i overflod”. Och det ar har sjalv tror att den kapitalistiska logiken nar djupare an vad Anderberg antyder, kungen ett metod som paminner om vad serietecknaren leva Stromquist skildrar i sin ”Den rodaste rosen slar ut”: Den andre upphor att besta intressant som genuint annan, och far sin vikt enbart i kraft av att bidra jaget bekraftelse, ett identitetsbyggande attribut bland flera.
De algoritmer som bedomer anvandarens varde utifran vardet hos de konsument som tycker om henne, far med andra ord djupare konsekvenser an vilken karlekstorstande nia som dyker upp pa var skarm harnast: Den tycks vara aktiv aven i var personligt ande. Vinnaren i denna nya stadga blir da, snarare an nagot enskilt befolkningssegment, ett tankesystem – namligen det som villigt spjalkar upp saval den egna personen som den andre till en samling matbara egenskaper, och forhaller sig till relationer som en krasen anvandare.
En annan undra som ar presentator att fordroja sig intill ar den om attraktionskraft. Om det nu finns vissa grupper som gynnas pa andras bekostnad gallande en digitaliserad dejtingma personer som skulle ha gynnats i alla fall? Ett tankevackande genmale finns att hamta i den amerikanske biologens Richard O Prums aktuella ”Skonhetens evolution”, dar forfattaren aterger forskning om hur sa som uppfattas som intagande. Det visar sig att bedomningen fran attraktivitet sker i flera moment, och ofta med direkt motsatt attack.
Spann en forsta ytlig visuell skarskadning – svajpa hoger eller vanster – tenderar skonheten att besta mer eller mindre skildra, i den bemarkelse att de flesta manniskor ar overens ifall baksida av underben som ska uppfattas som attraktivt. Men, och detta ar det intressanta: Vid mer komplext socialt samspel omprovas detta forsta intryck kungen subjektiva grunder, med resultatet att asikterna gar franskilda kungen ett slumpmassigt fordelat fason. Av det skalet, anger forskarna, ar det mojligt ”for ungefar allihopa att ha relationer dar bada parterna uppfattar varandra som unikt begarliga”.
Vilken ganska fran tilldragning som ar framkomlig pa Tinder borde besta uppenbart, och i denna fras har Anderberg fullstandigt riktigt, kanske till och med mer sann an han anar, forut i den digitala dejtingvarlden gynnas den klassiska skonheten inte bara fran databolagens algoritmer, utan fran deras vaxelspel med var egen evolutionara programmering. Men verkligt bekymmersam blir detta forst nar man lamnar svajpandet darhan och betraktar den mer totalt progress som pagar omkring oss, i vilken konkret, starkt intresserad mansklig narvaro i allt hogre stadium ersatts med digital inte narvarande.
I Genom att forsamra det manskliga sociala samspelet pa det satt som genast sker, riskerar vi med andra ord att forsamra aven mojligheten till verklig djup foralskelse, och till en attraktion som nar djupare an till en schematisk kritik av estetisk symmetri. Till en lystnad som tar kroppen i besittning, men som i speciell mening kommer ifran fran sjalen: och finns det nagot som kan laka den till kvantifierbarhet styckade kottkropp som vi latit oss sjalva forvandlas till, sa ar det bra en sadan.
Anderberg aterger en passage klocka den franske forfattaren Michel Houellebecqs senaste bok ”Serotonin” for att exemplifiera sin tes att sexuell njutning i och med den digitala revolutionen riskerar att bli en bonus forbehallen en snav elit. Jag tanker sjalv snarare pa ett citat klocka romanen ”Elementarpartiklarna”, skriven langt fore dejtingapparnas intag, om hur samtidens individ gjort det romantiska umganget till en fritidssyssla, en sorts noje i vantan kungen ett blivande avromantiserat fornuftsaktenskap, till cirka likadan delar hallbar av sexuell och narcissistisk tillfredsstallelse. ”Naturligtvis”, konstaterar forfattaren, ”har hon gallande sa forstandig franhant sig all mojlighet till frojd.”
